Utflugna vänner..
Igår hade jag två av mina närmsta vänner hemma på besök...
Jag gick samma klass som dem på mellan- o högstadiet och har hållit ihop med dem sedan dess... För ett tag sen valde de båda att lämna stan för att ge sig ut på nya äventyr, men nu är de hemma för ett tag och vi passade på att träffas allihop. Tänk att man inte har setts på så länge, men när man väl ses så är allt som vanligt... Man kan t.o.m tycka att personerna inte har förändrats någonting och ändå var det så länge sen sen sist...
Det är kul att ha dem hemma =)
HALLÅ!
Den frågan ställer jag mig väldigt ofta.. Det känns så ofta som att jag är osynlig!
Ibland undrar jag verkligen om jag ger nån inverkan på andra, för det känns som att folk har en tendens till att prata över huvudet på mig och ibland t.o.m försöka ändra mina åsikter om vissa saker...
Japp, det är precis såhär jag känner, så det spelar ingen roll om nån vill lägga till en kommentar och försöka förklara att det inte alls är såhär.. För det är såhär jag känner, och det kan ingen av er ändra på!
Vill du vara min vän?
Hur definerar man egentligen riktig vänskap?
Jag tror man kommer få olika svar vem man frågar, men för mig har jag en glasklar linje över hur riktig vänskap ska vara i en perfekt värld:
* Kunna lita på sin vän till 100%
* Inte skämmas att berätta saker för sin vän
* Alltid få en känsla av sin vän att han/hon vill ens bästa
* Man vet om att ens vän alltid kommer stå bakom o stötta, oavsett vad som händer
etc.
Det kommer alltid finnas olika typer av vänner (en som är roligast att festa med, en jag alltid kommer ringa till vid problems, en jag gärna berättar allt för, mm) men de få riktiga vännerna man har dem ska man kunna göra allt tillsammans med, det ska aldrig vara några tveksamheter över var man har varandra. Sen finns det alltid vänner som man tycker det är trevligt att umgås med, och sist men absolut inte minst: de bekanta, de personer man kan förfesta med, stå o små prata med när man ses på stan...
I de flestas liv har man massvis med bekanta, men endast ett fåtal riktiga vänner och det är väl precis så det ska vara?! Iaf i min perfekta värld...
facebook beroende?
Kan man bli beroende av facebook?
Jag förstår mig egentligen inte på det, vet inte riktigt vad man ska göra mer än skriva på folks sidor eller kolla på andras bilder... Trots att denna sida inte har någon funktioner mer än att prata med sina vänner så vill man ändå gå in varje dag för att kolla om det har hänt nåt nytt... Man är verkligen intresserad av andras liv, se vad de har för sig och se vad folk skriver till varandra... Hmm ingen privacy så långt ögat kan nå!
Extra knäcka vs. Sambo
Jag vet att jag går runt ekonomiskt med den lön jag har, men jag vill ju unna mig en massa roliga o fina ting också...
Frågan är nu om jag ska gå o bli sambo (halva hyran) eller om jag ska skaffa mig ett extra jobb (extra cash i plånboken)
Det finns både för och nackdelar med båda delarna:
Sambo:
+ Någon som är hemma, slipper sitta själv.
+ Delar räkningarna med någon, fler pengar över
+ Får förhoppningsvis en massa kärlek av söt lite karl =)
- Alltid någon som är hemma
- Saker liggandes överallt (kanske)
- Måste hitta någon att dela mitt liv med!
Extra knäck:
+ Träffa en massa nytt folk
+ Lära mig en massa nytt
+ Mer pengar i fickan
- Kanske börjar jobba så mycket att jag lägger mina intresse vid sidan
- Har kanske inte tid att träffa mina vänner, familj eller en karl
- Sliter både fysiskt psykiskt på min hälsa...
Hmm dessa frågor man har, men inga svar...
Kanske ska börja tänka på ett extra knäck ändå.. Alla som känner mig vet ju att jag ändå inte har tur i kärlek!
Något förslag på jobb?
Denna alkohol...
När jag började dricka ansåg jag att alkohol var en partyhöjare, jag hade alltså mycket roligare när jag fick lite i mig, men nu när man börjar bli äldre, ser man verkligen alla baksidor med alkohol. Det finns vissa människor i min närhet som har, eller har haft problem med alkoholen och för mig är det jätte tråkigt. Jag tycker inte det är lika kul med alkohol längre och jag dricker framförallt inte i samma mängder längre... Visst kan det väl än idag hända att man får en karatefylla, men jag har mer respekt för alkohol idag än vad jag hade för några månader sedan... Det som jag också tycker är VÄLDIGT konstigt är att om jag en kväll väljer att INTE dricka, för att jag inte har någon lust, då undrar folk vad det är för fel på en, eller om man är gravid. Är inte det konstigt att alla idag tar förgivet att man ska dricka när man går ut?! Detta kanske är ännu ett vuxenpoäng, vem vet? Det ända jag vet är att jag dricker för att det är gott o att det ibland är jätte gott =)
Nytt år - Nya möjligheter...
Enligt alla horskop jag har läst inför 2009 är det bara en massa positivt... Jag kommer lyckas bra i både kärleken och på jobbet, och det passar ju väldigt bra när fröken har bestämt sig för att skapa en bredare trygghet inför detta år. Mitt nyårslöfte är att jag ska känna mig trygg oavsett vad det handlar om hela 2009 och framåt.
Jag ser positivt på 2009, detta kommer att bli ett kalas år, däremot kan jag nog behöva puschning de dagar det kämpar emot...
Två roliga saker som jag har skrattat åt mig själv inom 24 h:
1. Igår när jag skulle gå på toa o göra nr. 2 = bajsa, satt jag o läste bibeln på hotellrummet (fanns ingen tidning tillgänglig)
2. Idag ramlade jag i trappen i lobbyn för att jag skulle skynda mig o hjälpa några gäster...
Tur att jag finns, vad skulle jag annars skratta åt =)
