merethe

Sedan i slutet av sensommaren har jag känt mig väldigt förvirrad. Det känns som att jag söker svar om allt just nu...
- Hur ska det gå med mitt jobb, ska jag söka nytt jobb?
- Ska jag stanna kvar i Halmstad?, Vad håller kvar mig? Det finns en hel värld där ute och uppleva
- Hur länge kommer jag leva ensam, det vill säga utan en kärlekspartner?
- Varför ser jag inte Stoffe mer än vad jag gör?

Det finns så mycket frågor och jag vet att det är mycket man inte kommer få reda på, men jag är en sån människa som vill veta hur det kommer att gå, kunna känna en trygghet som jag inte gör nu.. Det är väldigt ofta jag känner mig ensam. Jag tycker verkligen inte om att äta själv på kvällarna, det är den tidpunkten jag känner mig som mest ensam, kan faktiskt känna mig som en loser. Jag har underbara föräldrar och en härlig hund som jag tyvärr ser för lite och visst har jag fantastiska vänner, men det har väl alla? Trots mycket kärlek runt om mig så känns det som att det är något som fattas... En stor del i detta är att jag inte ser min stora förebild (min bror) alls så ofta som jag önskar och sen känner jag att jag vill hitta en partner som jag kan känna mig fullständigt trygg med. Jag kanske behöver nån som rycker tag i mig eller ger mig nya idéer om vad jag ska göra med mitt liv, jag är ju bara 22 år gammal, jag har ju hela livet framför mig...